Reptidbloggen

På besök i USA, det fria landet ingen får komma in i utan att man blir noga genomsökt på alla möjliga sätt och vis. Byråkratin flödar genom alla hål och man får lätt panik av bara tanken.

Trots allt detta är jag nu på plats i Virginia, USA och det känns som alla myndigheter och några till vet om det. Att de kontrollerar passet är inte så konstigt, att de tittar lite på vad man för med sig för att man inte ska smuggla knark, bomber och annat är inte heller det så konstigt men det här var löjligt.

Först måste man ansöka om waiver på ambassaden, där måste man svara på en del urkorkade frågor (Som om man arbetar aktivt med terrorism, massmord eller kemiska eller biologiska stridsmedel) och ange var man ska bo och hur man kan få tag på mig. Vid incheckningen på Arlanda behövde jag åter igen ange addressen där jag ska bo, passnummer och whatnot. Att de redan fått den informationen på ambassaden sket de förstås i. Allt hade väl varit väl om man inte åter igen måste uppge var man ska bo TVÅ gånger till innan man kommer in. Det är en studie i byrokratins kletiga baksida. Att jag måste uppge samma information inte mindre än fyra gånger skriftligt och ännu en gång muntligt är absurt! Låt mig uppge informationen, koppla det till mitt pass och när jag visar passet så har ni informationen, fråga mig inte igen! Det är illa nog att det ska snokas, att dessutom behöva svara på samma frågor om och om igen är bara frustrerande. Sverige skulle inte ha en enda turist om vi behandlade våra besökare på detta vidriga sätt.

Den årliga resan blev av, ett tag såg det dystert ut men vi kom dit. Lite bilder finns i menyn ovan (Eller klicka länken).

Lite resa och massor av god mat är några dagar perfekt semester och det finns nära till hands. Självklart inget fel att åka utomlands och här är inga rönnbär sura, Jättholmarna är helt enkelt så bra.

På bilden till höger, en god kamrat som varit Holmarnaresan trogen under många många år och han sade själv att när vi alla var gamla gubbar skulle vi tvinga barnbarnen att släpa ut oss för att vi skulle kunna fortsätta med traditionen även långt efter att vi egentligen blivit för gamla.

Jättholmarna 2008, en årlig resa ut till en av öarna utanför Hälsingekusten. Ett ställe utan el, telefon, vatten eller andra moderna bekvänligheter. Ett utedass, en stuga att sova i och eld att laga mat över. Blir knappast mycket bättre eller hur?

Läs mer…

Första blogginlägget skrivet på ett tåg. Jag vet att jag tidigare brukat skriva en del saker från tågsätet. Jag förde exempelvis en ganska omfattande log, likt den som dödsdömda gör i filmer, när jag satt fast på tåget mellan Stockholm och Göteborg under stormen 8-9 Januari 2005. Några höjdpunkter inkluderade när jag försökte bära en pizza över gatan utan att jag och pizzan skulle flyga skilda vägar i den extremt kraftiga blåsten.

Den här gången är dramatiken dock lägre. Ett signalfel slog till nödbromsen och vi ”tvärnitade” med doften av varma bromsar som följd. Efter ett par minuter fick vi tillstånd att köra 40km/h, en hastighetsbegränsning som tydligen är mycket relativ i lokförarvärldar, antingen det eller så är det 40km/h på Hårtevägen.

Destinationen är Göteborg. En kort vistelse för att försöka ordna upp med saker och ting samt komma ifrån en liten stund.